Mitt i mellan

Jag vet inte om jag ska vara jätte lycklig eller om jag ska vara jätte deppig.....på nåt konstigt sätt så är jag både och.
Helgen började med att jag o syster styrde kosan mot Ikea i Kungens kurva där det skulle inhandlas massor med rolga saker till jobbet o en del till oss själva också. Vi insåg snabbt att våra två vagnar inte skulle räcka för både jobbet o oss så vi tog beslutet att handla allt till jobbet först o sen lämna det i bilen för att sedan återvända o shoppa till oss själva.
Vi hade en kanon eftermiddag men min kropp började mer o mer säga ifrån. Jag hade varit jätte trött hela veckan o det kändes som min kropp ville säga till mig att tempot jag har försökt hålla hela hösten varit lite mycket. Jag började få ont i kroppen o frös massor. Sofia kunde konstatera att jag nog hade lite feber.
Ville dock inte bli sjuk då vi var bortlovade till blivande grannarna i Borsökna på julmys och bak. Även Mo o Sabine skulle följa med. Jag försökte hålla ut men till slut var jag tvungen att erkänna att det inte gick, inget annat än sängen var ett alternativ för mig. Ledsamt nog var jag tvungen att ställa in och jag vet att både Sandra o Robban blev besvikna då de hade fixat massor för att vi skulle komma. Jag ber verkligen om ursäkt men ibland tar livet vändningar som man inte kan styra tyvärr.

Efter 12-timmars sömn mådde kroppen lite b ättre o jag följde med älsklingen på stan igår för att han skulle få hjälp o inhandla alla sina julklappar. Vi hade en kanon mysig dag och jag fick världens finaste stövlar av hjärtat . <3 Tack älskling <3
PÅ kvällen bar det iväg till Sofia o Johan för middag med dem o mamma o pappa. Var en härlig kväll som Sofia hade fixat så bra och golftävlingen på Wii var det som gjorde kvällen perfekt.

Idag åkte jag o Henrik först till Sabine o MOa o fick håret klippt och sen åkte vi till Mariefred för att äntligen få titta på ett villa Nybro, dock var det spegelvänt. Det överträffade alla våra förväntningar o nu längtar vi ännu mer till vårt hus kommer :)

Deppigheten kommer för att jag vet att jag är anledningen till att en vän blev ledsen och besviken den här helgen. Dock känner jag att jag kan inte mer än att be om ursäkt och räcker inte det så vet jag inte.....känns så himla tråkigt för det här är en vän som är otroligt betydelsefull för mig och jag vill aldrig att hon ska vara ledsen. Men jag kan inte vrida tillbaka tiden o göra ändringar tyvärr.....
Får se om det löser sig...jag hoppas det mer än nåt annat iaf.

Hoppas ni har en skön söndag!

Kram