Graviditeten

Under tiden som Skorpan (Tindra) låg i magen så skrev jag lite dagbok om vad som hände.
Tänkte jag skulle dela med mig om det jag skrivit. Först kommer inlägget om hur vändingen av busungen gick till!

Söndagen 16 januari 2011
Hej mammas busunge
Det har hänt en hel del sedan jag skrev sist. Först så jobbade jag några dagar förra veckan. Var ganska tungt men otroligt kul att träffa alla på jobbet o sen när jag visste att det inte var många dagar det handlade om så gjorde det inte så mycket.
I tisdags eftermiddag var vi på första föräldragruppen med bm Berit. Det var helt okej och de andra paren och blivande mammorna var ungefär i vår ålder så det kändes bra. Vi pratade mest allmänt om våra graviditeter och sånt. Vi var paret som skulle ha nästsnabbast så vi får väl se om du behagar komma ut då.
I torsdags skulle jag o din pappa på återbesök hos vår bm Ylva för att försäkra oss om att du fortfarande låg med huvudet nedåt och att du var redo för att snart komma ut till oss. Jag tyckte på onsdagen att dina rörelser var lite annorlunda och magen var inte riktigt som vanligt men jag tänkte inte så mycket på det. Först så pratade vi om hur graviditeten varit och vilka önskemål vi har inför förlossningen. Sen var det dags att titta hur du låg och jag var inte alls nervös då du faktiskt de senaste 10 veckorna har snällt legat med huvudet nedåt. Jag ville mest veta om du hade fixerat dig och att det kanske började närma sig. Ylva ville titta med ultraljud för att se hur du låg, hon hittade ditt hjärta som slog sååå fint direkt vilket såklart alltid lugnar din nervösa mamma. Jag vill så gärna att du ska må bra där inne. Men sen när hon villle hitta ditt huvud så var det inte alls där det varit förut. Hon kunde snabbt konstatera att du din lilla busunge hade svängt runt och nu låg med rumpan nedåt.Man märkte direkt att Ylva blev lite allvarligare. Inte för att det är farligt på något sätt men nu var vi tvungna att tänka om och ändra taktik helt enkelt. Hon kunde dock känna att du inte hade fixerat rumpan nedåt än vilket var bra. Då skulle en vändning av dig kunna lyckas enklare.
Vi gick tillbaka till rummet och Ylva ringde till förlossningen för att få en tid för vändning och vi begärde direkt att det skulle ske snart då jag absolut ville ha din pappa med. Vi fick en tid direkt på fredag morgon och jag fick order om att inte äta något på 12 timmar innan och Ylva sa även åt oss att ta med Bb-väskan då man aldrig vet hur bebisen reagerar på att bli vänd. Det hände väldigt sällan men vi skulle ställa in oss på att bli föräldrar ganska snart. Jag såg hur stressad din pappa blev av de orden och jag själv blev mest rädd för din skull. Jag kan gå igenom vilken smärta som helst för dig men du måste må bra det är viktigast för oss.
Vi ringde så klart din mormor direkt och när jag skulle berätta för henne så blev det lite för mycket för mig och jag blev ledsen. Det kom så mycket tankar på en gång. Jag gick till jobbet för några timmar och berättade för alla att det blev min sista dag då. Jag sjukskrev mig på en gång, nu ska mamma vara lugn fram tills du behagar att komma ut.
Torsdagskvällen var ganska jobbig och det var många tankar som snurrade. Jag var inte så jätte orolig för smärtan som alla sa skulle komma. Jag tänkte på Dig och hur du mår. Har du lagt dig så för att du känner att du behöver det så vill inte vi vara de som försöker ändra på det. Din pappa var underbar under hela kvällen o stöttade när jag va ledsen och kom med uppmuntrande ord hela tiden. Vi la upp en taktik ifall vändningen inte skulle lyckas. Då ville vi inte försöka mer utan boka in en tid för att ta ut Dig med kejsarsnitt.
Jag sov inte många timmar natten till fredag och var riktigt skakis på vägen till sjukhuset. Jag var lite orolig för en spruta man ska få också då man ofta mår lite dåligt av den. Vi fick ett rum där de kopplade upp ett Ctg som visade en kurva på dina hjärtslag och du verkade må vädlugt bra där inne. Läkaren kom sedan för att genom ultraljud se att du låg kvar med rumpan nedåt och sedan tittade hon även hur moderkakan låg, fostervattnet och tittade så du inte var helt intrasslad i navelsträngen. Allt såg bra ut så efter ett tag kom läkare nummer två som skulle hjälpa till att vända dig. Jag fick sprutan med Bricanyl och precis när jag började känna att hjärtat slog snabbare så började de att flytta på dig. Din pappa satt uppe vid mitt huvud och peppade med lugna ord. Jag försökte i början att koncentrera mig på att andas ordentligt men efter en kort stund så tog smärtan över och det var omöjligt att fokusera på något annat. Jag skrek nog rätt högt och de fick två gånger pausa. De berömde mig och sa att Du nu låg på tvären så det var inte långt kvar. Din pappa lovade att jag skulle få världens största hamburgare efter det här var klart J De tog nya tag och då kunde jag nästan känna hur du halkade till och hamnade rätt. De dubbelkollade med ultraljud att du låg rätt och så snabbt på med Ctg för att se att du mådde bra. Du var lite stressad i början men sen kom din puls i takt igen. Jag var helt slut och magen var såå öm. Jag tror dock att din pappa blev ganska stolt över att vi klarade det. Vi fick ligga en timme för att se att du mådde bra och sedan fick vi åka iväg för att äta lunch och efter två timmar skulle vi tillbaka för att kolla ditt hjärtslag igen.
Vi åkte och åt den där hamburgaren som jag blivit lovad. Sen hade vi en halvtimme så vi åkte och tittade på bilar lite men jag började känna mig rätt svag och yr plus att magen gjorde väldigt ont. Du var så himla lugn där inne också så jag började såklart bli orolig. Väl tillbaka på sjukhuset så kopplades vi upp igen. Vi låg och pratade om vilket namn vi ska ge dig när du kommer ut och efter ca 40 minuter kom barnmorskan in och sa att de inte riktigt ville släppa oss för att de såg på kurvan att jag hade sammandragningar. Jag hade haft lite ont men inte tänkt direkt på vad det var. Vi kunde sedan se på kurvan att jag hade värkar som kom med ca 4 minuters avstånd och som var rätt kraftiga. De började nu kännas rätt rejält. Bm kom in igen och sa att läkarna ville ge mig mer Bricanyl som nu skulle göra så att värkarna lugnade sig. Vi frågade vad som skulle hända om de inte lugnade sig och hon sa då leendes att då skulle vi föda barn idag. Vi blev nog lite chockade men började nästan se fram emot att du skulle komma.Sprutan gjorde dock att det lugnade ner sig och vi fick efter någon timme tillåtelse att åka hem. Vi hade nog gärna stannat kvar och hjälpt dig till världen J
Du blev otroligt lugn igen efter sprutan och hela fredagkvällen plus natten då jag var vaken så rörde du dig ingenting. När du även på lördagmorgon var kolugn hur mycket jag än buffade så blev jag självklart tokorolig. Henrik ringde till förlossningen som bad oss komma in och göra en kurva för att se att du mår bättre. Det var jättejobbigt och jag hade helt plötslig ställt mig in på det värsta. Din pappa fortsatte att stråla genom peppning och namnlekar för att jag skulle tänka på annat. Väl på förlossningen så hittade bm ditt hjärtslag direkt och efter ca 15 minuter så började du göra lite rörelser där inne. Kurvan visade dock att mina sammandragningar var kvar och vi började hoppas lite igen men tyvärr så blev vi hemskickade igen.
Nu går vi bara o längtar tills du bestämmer dig för att komma ut. Vi är redo och vi hoppas du kommer snart. Nu åker din pappa till jobbet en vecka men sen är Du mer än välkommen hjärtat. O vill Du komma innan så gör det <3
Vi älskar dig över allt vår lilla busunge och nu ligger du kvar där du ligger.

Rejäl viktuppgång

Våran stora tjej hade verkligen lagt på sig igår när vi vägde o mätte henne. Jag trodde att hon skulle ha gått upp ca 150 gram sedan 10 dagar sedan och Henrik trodde lite mindre. Tji fick vi! 500 gram hade vår lilla tös lagt på sig så nu vägde hon 4050 gram. Känns ju förstås skönt att hon får i sig tillräckligt med mjölk och att hon mår bra! Vi tyckte att 50 kläderna vi fick av tvillingarna var lite små och inte så konstigt. Tindra hade ju även växt 3 cm på 10 dagar :)

Vi är nog snart om Saga och Ella i storlek :)

Idag har jag städat lite och tvättat. SEdan gick jag första korta promenaden med vagnen och Akino själv. Var lite nervös då vi bara gått med Henrik och då är Akino nästan alltid lös. Men med sin nya sele som vi fick av mamma o pappa i julas så gick det alldeles lysande. Han var så duktig och gick bredvid vagnen hela tiden. Vi mötte till och med en hund men det gick jätte bra. Så nu känner jag mig så peppad att ge mig ut med Akino och Tindra på långpromenader med en ljudbok i öronen! För nu ska de sista kilona plus några kilon till bort! :)

Imorgon ska jag och Tindra följa med Sofia till bm, blir spännande! Och sedan blir det en fika med Christine på stan!

Nu ska jag träna lite med vikterna vi inhandlade igår och sen blir det att laga mat!

Är bara otroligt lycklig och idag känns allt ännu bättre än tidigare!

Stor kram på er!

Bvc

Snart ska jag o prinsessan iväg till BVC för att se hur mycket hon har växt, ska bli jätte spännande! Man ser ju att hon har växt mest på längden! Idag fick vi gå upp en storlek på blöja då ettan blivit för liten! Återkommer med info när vi kommer hem. Henrik får stanna hemma o bygga o så följer mormor med, hon är lite sugen på att viss upp Tindra på jobbet :)
Kram på er!

Vi är tillbaka!

Och som vi är tillbaka! Det har hänt sjukt mycket sen jag sist skrev!
Det största som hänt är att vår familj har utökats med en liten prinsessa vid namn Ti dra!
Den 27:e januari föddes vår lilla kärlek!
Jag var ju på väg att byts blogg men jag känner att då vinner en annan person! Vi kör på här och jag hoppas ni hänger på!

Ska självklart berätta allt om när Tindra kom till världen, det var ingen vanlig ankomst det inte!

Stor kram på er!