Förlossningen del 2

Efter att beslutet hade tagits så gick allt snabbt kände jag. Det kom två nya barnmorskor och presenterade sig och sa att de skulle följa med oss. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad de hette. Jag fick flytta tillbaka till den vanliga britsen från förlossningssängen. Hade gärna stannat där och fött dig normalt gumman. Men med facit i handen så vet jag att kejsarsnitt var enda vägen för dig att komma ut. Vi skjutsades iväg till operationen där en drös med människor presenterade sig. Jag tror att det var ungefär 10-12 personer förutom jag och Henrik där inne. Henrik fick hoppa i jätte snygga kläder och följa med in. Jag fick bedövningen genom eda:n vilket gjorde att det dröjde lite innan snittet kunde göras. Jag var nervös och kände mig som i chocktillstånd. Förstod nog inte riktigt vad som pågick och allt kändes som i en dimma. Narkosläkaren som stod vid min sida hela tiden var jätte gullig och lugnade mig konstant. Det gjorde lite ont när de började gröpa efter dig men jag kände att det här få jag banne mig ta för nu ska du ut. Det kändes som en evighet innan jag hörde ditt skrik. Jag hörde också hur läkaren sa att du låg och sög på din stortå. Tänkte inte vidare på det utan var så lycklig över att höra dig skrika. Alla ville snabbt veta om du var en kille eller tjej. Barnmorskorna som var med oss hade nämligen slagit vad om vad du skulle vara. Henrik fick titta och konstaterade stolt att du var en tjej. Äntligen var du här min lilla älskling. Jag fick se dig snabbt och sedan gick de iväg och Henrik följde med. Jag gratulerades av alla och tårarna började komma. Så otroligt glad att allt gått bra och att du mådde bra.
Efter någon minut kom en av barnmorskorna till mig och berättade att du mådde bra men barnläkaren ville att någon från ortopeden skulle komma o titta på dina ben. Jag blev såklart jätteorolig direkt. Narkosläkaren försökte hålla koll åt mig vad som hände och alla övertygade mig hela tiden om att du mådde bra. Jag kunde även höra dig skrika längre bort. Efter ett tag kom Henrik tillsammans med barnläkaren och dig. Jag fick pussa lite på dig medan läkaren förklarade att du legat med dina ben uppåt ansiktet så de ville iväg för att undersöka dig. Henrik följde såklart med dig medan jag blev ihopsydd. Det var nog det värsta jag varit med om då jag kände mig helt ensam och övergiven samtidigt som jag kände sådan oro vad som hände med dig. Jag skjutsades sedan ut till uppvaket där jag blev helt lämnad. Jag var totalt livrädd och har aldrig känt mig så övergiven som då. Det tog mig kanske 5 minuter innan jag bröt ihop och tårarna bara rann och rann. En sköterska frågade vad som var fel men jag kunde inte förklara mellan tårarna. En annan sköterska som visste vad som hade hänt förklarade och gick sedan iväg för att ringa förlossningen och fråga efter dig och Henrik. Det dröjde inte så länge innan Henrik tillsammans med en av barnmorskorna kom rullades in med dig. Det var en av de lyckligaste stunderna i mitt liv när Henrik lyfte upp dig och sa att du mådde bra. Inte ens en timme gammal men redan gipsad min lilla ängel. Du hade legat med dina ben uppe vid huvudet i magen så dina knän och höft var urled. Nu hade du gips från naveln ner till tåspetsarna. Men viktigast av allt DU MÅDDE BRA: Barnmorskan la dig vid mitt bröst och direkt hittade du rätt och började att äta.Vi blev lämnade ensamma och jag hälsade för första gången på min lilla Alice. Men vi kände direkt att du var ingen Alice…. Kanske en Tindra föreslog jag för din pappa. Ett namn vi aldrig diskuterat men som nu kändes perfekt. För visst var du en liten Tindra. Född 27/1 2011 kl 15.11 med en vikt på 3280 gram. Finaste finaste Du välkommen till världen.