Livets vändningar

Tänk vad fort ett liv kan vändas från att vara perfekt till att sedan inte finnas längre... Det är läskigt hur fort en sjukdom kan äta upp en hel människa, en ung o frisk människa som precis egentligen har startat sitt liv. Som precis har kommit dit han vill. SEn kommer sjukdomen och inget blir sig likt längre. Istället för att ha målet att leva livet är målet nu istället att bara få överleva.

De senaste dagarna har varit oerhört tunga för min älskade Sandra och jag känner hennes smärta över gärdet o in i mitt hjärta. Jag lider så enormt med henne att hon ska behöva gå igenom det här. Jag tycker att hon hade tillräckligt redan innan det här tunga beskedet.

Hon är lite som jag Sandra. Lyfter på huvudet efter varje käftsmäll som kommer och bara försöker att gå vidare. Men till slut säger det stopp och kroppen meddelar med alla medel att den inte orkar längre. DEn orkar inte ta så här mycket stryk.

Men det är så tragiskt att en ung människa ska behövas ryckas bort alldeles fööör tidigt :(

Och även om det inte var så att de stod varandra lika nära nu och att de inte hördes varje dag så spelar det ingen roll i den här stunden. Den sorgen som Sandra känner är bara hennes och det är bara hon som kan känna hur ledsen hon är och hur länge som hon behöver sörja. Vi runt omkring ska bara finnas här med våra axlar som kan gråtas mot, vi ska visa att finns! Inte ifrågasätta varför utan bara finnas!

Arbetet med festen rullar på så finn inga oroligheter där vi har bara gett Sandra några dagars andrum. Hon behöver det nu. Men jag är helt säker på att hon snart har lyft huvudet igen och kan känna lycka över den tid som hon faktiskt fick känna M. Det tar bara lite tid att se det ljusa för allt mörker.

Tänker på dig gumman och jag skickar även en extra tanke tills hans familj. Måste vara så fruktansvärt jobbigt nu :(

Ta hand om varandra mina fina läsare! Allt kan försvinna så fruktansvärt fort!