Årets fest

Ja det blev nog banne mig det, precis som vi hade planerat. Alla tjejer var jätte nöjda med sin dag o sin kväll och Chian verkar även han vara super nöjd vilket nästan kändes viktigast.
Allt klaffade jätte bra och artisterna Carl och Karin var underbara.

Men nu har all ork och all min energi försvunnit helt.....
Vi har alla lagt ner enormt mycket arbete inför den här festen så det är inte konstigt om man är helt slut.

Jag känner mig bara tom... helt tom fast jag kan blicka ut över mitt liv och se att jag egentligen inte saknar någonting. Jag har en helt underbar familj med en man i spetsen som verkligen inte går av för hackor. Han gör allt för mig och jag vet att han älskar mig hur knäpp jag än är. Jag har vänner som släpper allt de har för att finnas där när jag mår dåligt. Jag har sedan i fredags ett fast jobb på en skola som jag älskar tillsammans med arbetskamrater som är helt fantastiska. Jag bor i ett hus som är så vackert att det är som en dröm att vakna upp varje morgon ( o än är det inte klart). Och så har ja ju världens tjurigaste men mest älskade hund Akino.

Men ändå fast jag har allt det här och lite till så känner jag mig tom..... o den känslan gör att inget annat känns kul just nu.
Jag måste försöka se till att tomheten försvinner......