Bergodalbanan

som inte finns på Grönalund eller Liseberg utan i mitt eget liv. Ena veckan så är allt toppen och jag kan inte förstå vad som ska ändra mitt liv till det lite mer sämre. Nästa vecka står jag sedan där o tänker "Jaha var det det här som skulle hända?"

Vissa saker och händelser kan göra en så otroligt besviken och ledsen. Det känns så otroligt sorglig med en just sådan händelse i mitt o Henriks liv just nu men ändå står vi starka tillsammans.

Vi måste se till vårt eget bästa och se till vad som gör oss lyckliga och vi måste tänka till hur vi vill bli behandlade. Och när man har svarat på de frågorna så kanske det tyvärr är så att ändringar i livet måste göras. Och de ändringarna är inte alltid så roliga men nödvändiga.

Vet att jag skriver i gåtor men har ingen lust att gå in på vad som har hänt mycket i respekt för mig och Henrik och även de andra inblandade.

Dock vill jag bara skriva att vi har aldrig påstått att vi är perfekta, att vi aldrig gör nåt fel...det är klart vi gör fel ibland...vi är bara mänskliga. Vi har aldrig påstått något annat!

Ta hand om er alla där ute och alla fina vänner som hört av sig till mig när de uppfattat att allt inte riktigt stämmer.

Ni är så otroligt fina vänner och jag älskar er massor för att ni finns där i vått o torrt!

Kram