måndag 7 juni 2010

En ovärderlig vänskap


1998 åkte jag för första gången till staden Lloret de Mar utanför Barcelona i Spanien. Inte trodde jag att det skulle vara min första gång av ca 15 åkturer. Jag blev helt förälskad i staden och kunde inte se min sommar uten ett eller två besök till Lloret.

Min älskade syster som introducerade Lloret för mig hade redan blivit kär och kände samma känsla som jag. Så året efter 1999 tog vi vårt pick o pack (och då menar jag ALLT vårt pick o pack) och begav oss till Lloret för att arbeta. Vi hade redan pratat med vårt favorit disco och vi var mer än välkomna att komma dit och jobba. De fixade ett rum åt oss och allt. Det hrä är en helt annan historia som jag kanske berättar om någon gång men något speciellt som hände den sommaren var att jag träffade en tjej som skulle bli en vän för livet.


Vi åkte buss ner och tidigt tidigt på fredag morgonen så stannade bussen i Skövde. Lite sömniga spanade vi efter vilka som skulle kliva på. Det gjorde tre fnittriga tjejer i ungefär vår ålder. Både jag o Sofia var rädda för konkurens på alla söta killar i Lloret så tjejer var inget vi uppskattade. men inte trodde jag att det lilla rödhåriga yrvädret som klev på där skulle betyda så mycket för mig resten av mitt liv. men så blev det.

Min älskade Cissi har funnits där för mig i vått o torrt och torkat tårar när killar varit dumma. Hon har varit den jag rymt till n'är det blivit för mycket hemma. Hon har alltid funnits där och även fast hon nu har ett helt annat liv med sambo och två underbara ungar så vet jag att behöver jag henne så finns där vilken tid på dygnet som helst. O jag hoppas hon vet att samma gäller för mig. Jag finns här när hon behöver mig!

Att jag sedan blivit lika förälskad i hennes sambo och barn gör ju inte saken värre. Varje gång jag behöver andas lite så tar jag bilen eller tåget till Skövde och där får jag bara vara.

Förra måndagen när mitt liv bara var på gränsen till att fallera (det kändes så då) och jag knappt kunde andas för jag var så ledsen så ringer min mobil och det är min älskade Cissi. Det är inte så ofta vi ringer varandra men det var som hon kände på sig att nu behövdes hon och det samtalet betydde så enormt mycket.

Ville bara skriva ett litet inlägg om henne då jag inte alltid vet om hon VET hur mycket hon betyder.
12 års vänskap som jag vet kommer att klara allt!
Jag är så stolt att kunna kalla mig din vän Cissi!

4 kommentarer:

  1. En sån sann o uppriktig vänskap är svårt att beskriva med ord!!! Blev rörd när jag läste om er vänskap gumman! Jättefint! Vi ses på lördag o det ser jag verkligen fram emot! STOR KRAM Å

    SvaraRadera
  2. Jag förstår hur du känner. En sådan vän har jag i min bästa vän Gunnel.

    SvaraRadera
  3. Ser också fram emot lördag vännen :)
    Ja Isabell där är en vänskap som jag riktigt beundrar. Önskar med hela mitt hjärta att jag och henrik har det likadant emd några vänner i framtiden :)

    SvaraRadera
  4. hej min kära vän!!
    Känner presic samma sak för dig och som du för mig.
    Älskar dig otroligt mycket och kommer alltid finnas där för dig i vått och tort.
    Fällde faktiskt några tårar när jag läste detta blev väldigt rörd.

    Stora kramar cissi din vän för alltid

    SvaraRadera